Stress: inte bara för svanslösa.

Mitt i all flyttstök har Lilla Lillan fått svårigheter med att kissa. Hon spenderar några minuter i lådan för att kissa och inte är det mycket. Så när jag såg en liten röd pöl på golvet igår blev det till att boka tid hos veterinären, tur var väl det att de hade en tid ledig idag åt henne. Man får ju ont i hjärtat när hon skriker i samband med toabesöken. Inte ska det göra ont att kissa. Så idag gick hon självmant in i buren och satt alldeles stilla och tyst(!) under hela bilfärden till veterinären. Vi fick komma in i ett undersökningsrum och veterinären kom strax in efter och gjorde det dem brukar, lyssna känna och väga. 

Ögon som stora tefat!

Hela 3,4 kilo väger hon! Så hon hade gått upp några hekto sedan förra besöket i alla fall. Men hon uppvisade tecken på att det var stress som gjort att hon mår som hon gör och fick medicin att ta hemma. Även ett urinprov kit köptes så att labbet kan undersöka så att det faktiskt är stress och inte någon allvarligare infektion. Jag är i alla fall glad att hon var så duktig i dag trots att hon vägrade kolla på mig under bilresan hem. 

Vi ses nästa gång!